Hela historien i ett kort format

De två första veckorna i T liv sond matades han med Nan ersättning på sjukhuset detta pga att han var för svag för suga på bröstet. Att det sen skulle skapa världens största amningsproblem för min del hade jag gärna velat veta. Jag hade ingen anning om att man skall "stimulera" mjölkproduktionen eller att mjölken sinar ut m.m vem vet det första gången? Efter ett par dagar på sjukhuset frågade en sköterska mig
- pumpar du?
- pumpar jag..nej ska jag det?!
- ja det måste du för att få igång mjölken vet du.
- nej det vet jag inte, svarade jag.
Ok så då började jag pumpa med en elektrisk pump vi fick låna på sjukhuset. Pumpade och pumpade men det kom väl knappt ut 10ml från båda brösten. Blev tillslut besatt och satt med pumpen dygnet runt mer eller mindre. Tillslut kom en sköterska in och sa
- du får ingen mer mjölk för att du sitter länge, utan när du pumpat ut det som finns så slutar du och pumpar sen igen om 3 timmar.
Okidoki då testade vi de i stället, så jag började pumpa var tredje timma istället, ingen skillnad bara 10 ml fortfarande!
Ingen hade informerat mig att det kan ta 1-2 veckor innan man får upp någon mjölk. Så efter en två veckors sond matning fck vi nu ta till flaskan istället för att Theo skulle få i sig någon mat. Nej först började vi med koppmatning (ersättning i en liten plastkopp som man häller i barnets mun) Det var värdelöst då han svalde super mycket luft och fick magknip. Sen gick vi över till flaska, vi köpte Dr Brown flaskor SUPER BRA (Medicinskt beprövad flaska med luftventil som eliminerar vakuum i flaskan och begränsar risken för magknip och mellanöroninflammation.)Flaskan var kanon, men värre var det med innehållet. I flaskan gav vi Semper 1, men efter 4 dagars gallskrikande fattade vi att han fick magont av semper 1 så vi fick rekommendationen att byta till Nan 1, vilket vi gjorde. Inte blev det något bättre då han dessutom var förstoppad vilket de lätt blir av ersättning. Vi fick träffa läkaren igen som bad oss att testa bifidus (ersättning för tröga magar)varje mål i 4 dagar. Jaha då testade vi det och visst han bajsade, men magknipen gick inte över. Nu sa barnmorskan att han nog har kolik, men nej vi köpte inte riktigt det. Kan tillägga att vi testat Minifom (kolik droppar) i 3 veckor utan resultat. Barnmorskan bad oss nu byta mat IGEN och testa Lemolac (érsättning för matsmältningsbesvär som binder magen) Inte visste vi vad all denna mat gjorde med hans kropp, vi litade på barnmorskan och läkarna. Vad vi i självaste verket gjorde var att ge honom lemolac och bifidus samtidigt (enligt rekommendation från BVC). Alltså gav vi honom en ersättning som gjorde honom lös och en som gjorde honom hård. Detta fick vi reda på efter 3 veckor då vi besökte en ny läkare sedan han börjat bajsa ut gele och blod trådar. Denna läkaren var betdyligt seriösare han undrade vad det var för idiot barnmorska som rekommenderat lemolac och bifidus samtidigt det gör ju alla magar upp och ned. Tänk er själva att äta lavemang och sedan ta diareetabletter dag ut och dag in. Hur som helst så sa han att Theos problem från början dock inte var pga av detta utan problemet är att hans enzymer i tarmen är förstörda vilket medför att han får kramper av komjölk.Därför skall vi testa att ge honom komjölksfri ersättning istället och även jag måste vara komjölksfri om jag ammar.Så nu har jag varit komjölksfri i snart 1 vecka och han har ätit komjölksfri ersättning i 5 dagar och vi ser redan en enorm skillnad på honom. Han är piggare, gladare och har inte alls de magknipor han hade för bara en vecka sidan. Vi ger fortfarande minifom då och då som hjälper honom att få ut lite gaser från magen, men tarmen sköter sig så fint nu så han behöver dem snart inte längre.
Så hur går det med amningen då... jo jag ammar fortfarande då och då varje dag. Hans mat är fortfarande flaska och ersättning, men då jag verkligen vill ha kvar ammningen så ammar jag honom ändå. Det finns knappt någon mjölk, men han får använda bröstet som tutte och vara mig nära i alla fall. Vad som hände var att efter ca: 2 veckors HÅRT kämpande kom mjölken tillslut, men då var T så van vid flaskan att han dels tappat tekniken och dels bara skrek efter flaskan då han nu blivit van att maten bara rinner och rinner (det gjorde det aldrig från mina bröst) Nu får han först flaskan sedan ammar jag honom med det lilla jag har. Vem hade trott att amning kan vara så svårt!